Personporträtt i BT (26/2 -08)

Läs den i sin helhet.

”Drömmer om en egen diktsamling”

Foto: Anders Robertsson.


Han är verbal, både i tal och skrift.
Johan Frick i Borås har många och starka åsikter och han är inte rädd att sätta ord på dem.
Det närmaste målet just nu är att få ge ut en samling med egna dikter.

– Mina dikter är opolitiska, säger han först. Efter en stund ändrar han sig lite:
– Kanske belyser dikterna ibland samma saker som mina politiska texter och debattartiklar, fast jag berättar om det på ett annat sätt.
Johan Frick säger att en dikt kan vara allt från en enda bokstav till flera hundra. Författaren behöver inte ha något svårbegripligt budskap.
– Dikter handlar om att förmedla känslor och det viktiga är att man menar vad man skriver.
Teman i hans egna dikter kan ofta vara att fånga dagen och kämpa vidare emot sina drömmar, att inte ge upp dem.
– Det finns så mycket oro bland unga idag, oro inför framtiden, betygen, för om man ska få jobb, hitta en bostad, någon att leva med.
– Annars anses man som misslyckad.

Egna erfarenheter
Johan Fricks egen väg har varit långt- ifrån spikrak och självklar. Han föddes i Bolivia och vet bara att någon lämnade av honom vid ett barnhem.
– Det var en sån där lucka i väggen där de kunde lägga bebisen och snurra på en skiva så att barnet hamnade därinne.
Från Sverige kom de som skulle bli hans nya föräldrar. De har berättat att de umgicks med honom i två veckor.
– Sen kom personalen och sa att de tyvärr hade blandat ihop papperna och att mamma och pappa skulle ha ett annat barn. Men mina föräldrar vägrade att byta.
Johan Frick tycker att han var en rätt tyst och grabbig kille fram till högstadiet. Han spelade fotboll, löptränade och åkte moped. Han brydde sig mycket om prestationer, hur han såg ut och vad han åt. Fixeringen ledde till ätstörningar.
– Det blev allt allvarligare och till slut gick jag in i väggen. Det var då jag började skriva. Det var min vändpunkt.
Fortfarande genomsyrar det som hände mycket av det han skriver.
– Många unga är duktiga på att göra ytan snygg och försöka se oberörda ut. Men inombords känner de sig ofta frustrerade och vilsna.

Trasigt kan bli helt
Med sina ord försöker Johan Frick skriva om rotlöshet, oro och ångest. Han blir ofta inspirerad av teaterpjäser som han ser på Stadsteatern i Borås.
– Mer över hur skådespelarna uppträder på scenen än vad pjäsen innehåller. Jag liksom ”ser” repliker framför mig.

En annan inspirationskälla är Stadsbibliotekets lyrikavdelning.
– Jag går ofta och bläddrar i diktsamlingar. Det är kul med ord som man inte fattar.
Biblioteket har blivit lite som ett and-ra hem
– Jag sitter ofta här och skriver, eftersom det är lugnare här. En del av personalen har nog undrat om jag har problem hemma, men så är det inte alls.
När Johan Frick gick på högstadiet väcktes också hans politiska intresse och engagemang.
– Jag blev jagad av nazister. Som tur var blev jag inte skadad och istället för att förtränga det som hade hänt började jag ställa frågor.
Det var frågor som: Varför blir någon nazist? Vad har nazister för budskap? Vad vill de?
– Någonstans förstod jag att de var trasiga inuti. Det är ju ingen som vaknar en morgon med höger arm uppsträckt.

På Bäckängsgymnasiet höll han under förra läsåret tre föreläsningar med anknytning till rasism. De handlade om hur främlingsfientligheten i Sverige ser ut, vilken roll samhället har, om någon ”tjänar” på rasism samt hur människor som vill vara motkrafter till rasismen kan aktivera sig.
– Om man tänker att rasister är människor och inte monster blir man mind-re rädd. Då kan man jobba mer konstruktivt.
Johan Frick berättar om två killar som han lärde känna, som var nazister.
– Jag sa att jag förstod deras uppgivenhet, men att de hade fel fokus. Jag tror inte att de här samhällsproblemen har kulturella eller etniska orsaker, utan ekonomiska.
Efter en tid ändrade killarna politisk ståndpunkt.
– Det är det politiska resultat jag är mest stolt över hittills. Det ingav verkligen hopp!

Lokalt engagemang
I höstas ledde Johan Frick protesterna mot skriftliga ordningsomdömen i de kommunala gymnasieskolorna i Borås. Som han ser det löser man inte problem med för få lärare och för stora klasser genom ordningsomdömen.
Han är inte med i något politiskt parti, utan i SAC, syndikalisternas fackförening, där han nu blivit ordförande för den lokala samorganisationen, LS.
– Det är vardagskonflikterna jag tycker att det är viktigt att delta i. Riktig demokrati är när makten är decentraliserad och finns på lokal nivå.
Johan Frick kritiserar företag för att vara hänsynslösa och han eftersträvar att de blir arbetarstyrda.
– Stora företag kan idag ha mer pengar än vad vissa länder har. Hela kontinenter står i periferin.
– Det finns inte mycket hopp. Ändå måste man kämpa och tänka att det går att förändra! Och man förändrar inget genom att vara sluten.

Dikter till för alla
Hela det här året tänker Johan Frick satsa hårt för att försöka ge ut sin första egna diktsamling. Han tror att det är lättare för unga att läsa dikter än romaner.
– Man känner igen sig i dikter och de tar inte så lång tid att läsa.
Han ska fråga författaren Marcus Birro om råd.
– Han har länkat till min blogg från sin egen. Jag tänker fråga honom vilket förlag jag kan skicka mitt manus till, han vet nog mer om sånt.
Johan Frick har redan diktsamlingens titel klar: ”Ett litet krig”. Han upplever att det är väldigt angeläget att skriva dikter, att det finns någonting för alla i dikter. Han oroar sig inte över att diktare sällan kan försörja sig på sitt skrivande.
– Det är inte drivkraften för mig. Jag är lite av en drömmare, som tror att det fixar sig ändå. Skrivande är alldeles för viktigt för att handla om pengar.

Av: Anna Lindén