Kunskapsnation, eller hur var det nu igen? (BT 22/5 2009)
Det här debattsvaret publicerades i BT den 22 maj 2009 som en replik på Anna Svalanders inlägg ”Ett lyft för Sverige och våra unga”.
Skolvärlden är en konkret miljö.
Om vi ska finna arbetsformer, som avser att förbättra elevers kunskapsprestationer och studiemiljö, krävs således konkreta analyser. Många av våra medmänniskor, som inte har sinne för analys, vill inte tränga in på djupet i komplicerade frågor och analysera och studera dem om och om igen, utan föredrar att dra enkla slutsatser som antingen är absolut bejakande eller absolut förnekande. Från och med nu bör vi råda bot på detta förhållande och se till att villkoren för skoldebatten måste ta sin utgångspunkt i verkligheten.
Det innebär att Skolverkets rapport (31/1), om grundskoleelevers prestationer utifrån internationella mätningar, måste ses som en kritik av den krisretorik som media och politiker slungar ut i samhället – t.ex. ”fallande kunskapsnivåer”. Rapporten slår fast att ”under de senaste 20 åren har svenska grundskoleelever presterat resultat som ofta legat över de genomsnittliga resultaten i olika internationella studier” samt att ”resultaten i de senaste internationella mätningarna ligger på en genomsnittlig nivå eller över i förhållande till det totala antalet deltagande länder vid respektive mättillfälle”. En förutsättning för de skolreformer som regeringen planerar, är att man etablerar ett krismedvetande i skolvärlden. Om man misslyckas med ett sådant projekt, då måste man rita om kartan och hämta stöd i allt annat än verkligheten.
Landets ledande skolpedagoger har gått till storms mot regeringens skolpolitik, eller avsaknad av skolpolitik. Hittills har över 10 000 yrkesverksamma inom skolväsendet anslutit sig till Barnupproret, ett upprop till stöd för elevers rätt till värdigt bemötande och evidensbaserad pedagogik. Här identifierar man sig gentemot regeringens fokus på kontrollfrågor och brist på insatser för medskapande, samarbete och elevaktivt lärande.
Trots det faktum att regeringen inför 2006 års valrörelse lovade att fler och tidigarelagda betyg skulle bli verklighet, så ger Folkpartiet nu besked om att dröja ytterligare med att genomföra nämnda reformer (Erik Scheller (FP), utbildningsdepartementet).
Ett vallöfte kan lätt brytas om det kan tjäna på ett förtjänstfullt sätt i ännu en valrörelse. Hur högt upp på agendan har man utbildningspolitik då, Anna Svalander (BT 13/5)?
Skolbetygen är emellertid alltigenom något ont. Pedagogikforskare och elevorganisationer har så länge någon kan komma ihåg dömt ut dem. De är inte ensamt orsaken till elevers något försämrade prestationer men en bidragande faktor. Betyg leder inte till lärande för livet, utan till kortsiktig inlärning som håller till provet och lite till. Därför ska vi inte tro regeringens ”kunskapsskolans återkomst”.
Och är denna kunskapstörst verkligen i linje med den Studiesociala kommittén, ledd av regeringen, som föreslagit att den generella studiemedelsberättigande tiden ska sänkas från sex till fyra års heltidsstudier?
Johan Frick
Tankesmedjan Konflikt
Knuttes kultur hopplöst föråldrad (BT 18/5 2009)
I Borås Tidning den 6/5 fanns en insändare där skribenten, ”hopplös kulturknutte”, riktade kritik mot Bäckängsgymnasiets kulturvecka.
Mitt svar här nedan är inte exakt återgivet, eftersom den version som tidningen publicerade innehöll många språkfel. De hade missat min korrigerade version innan debattsidan gick till tryck. Sådant händer!
Utan elever, ingen kultur, utan kultur, ingen skola
I BT 6/5 ställer sig signaturen ”hopplös kulturknutte” frågande till Bäckängs kulturvecka. Handlar det egentligen så mycket om kultur? Inte enligt den snäva definition av kulturbegreppet som kulturknutte presenterar, men så är hon också uttalat hopplös. En mer vedertagen förklaring av begreppet vill mena på att kultur innefattar mer än konstverk och teater, i grunden handlar kultur om socialt överförda levnadsmönster. Kultur är således alla livsmönster.
På Bäckäng finns en rad olika seder. Alla olika klädsel, ritualer, lekar, normer och moraliska system gör att vi har Sveriges största föreningsliv. Det är kultur. Och den plattform som ger de här kulturella mönstren en möjlighet att kommuniceras sinsemellan elever, det är kulturveckan. Alla de dagar om året som vi ägnar åt lek, skrivarkväll, picknick och “smiska fisk” ger oss en skola med en rik kultur och därmed också framtidstro. Vi hade inte känt oss delaktiga i det större sammanhang som är föreningslivet om det inte vore för dessa “jippon”, tvärtom, vi hade känt oss främmande inför vår skolgång, inför våra skolprestationer och därmed också inför oss själva och våra kamrater. Vi hade haft en främmande skola. Men i stället har vi nu en igenkännande och varm skola där tillvaron får mening utifrån vad som kan åstadkommas gemensamt.
Ge den valfritt namn, men kulturveckan kommer – trots hopplösa kulturknuttar – att leva i många år framöver.
Johan Frick
Elevrådsordförande Bäckängsgymnasiet
Arrangemang på Sjuhäradsfestivalen
I början på augusti månad får man om man besöker Sjuhäradsfestivalen möjlighet att delta i min föreläsning och workshop om att göra motstånd i skolan. Utgångspunkten är den skolkamp som fördes på Bäckäng läsåret 07/08 och mitt frekventa insändarskrivande i Borås Tidning.
Jag ställer upp i Tankesmedjan Konflikts namn.
Här följer en text saxad från Sjuhäradsfestivalens hemsida:
Under hösten 2007 ägde omfattande elevprotester rum mot utbildningsnämndens beslut att införa ordningsomdömen på Borås gymnasieskolor. En grupp som kallade sig ”Förenade Klasskamrater”, med elever från Bäckängsgymnasiet, organiserade stormöten i skolans aula där de lät politiker bemöta elevernas åsikter. De skrev också debattartiklar till Borås Tidning och Göteborgs Posten, medverkande i TV-debatt med skolborgarrådet Lotta Edholm i programmet Skolfront och arrangerade, som avslut på protesterna, en endagsstrejk på skolorna i Borås. Johan Frick var en av dem som ledde protesterna. Året därpå, 2008, mottog Frick Gunnar Elvesonpriset för sina insatser i det som främst var uppvisning i elevdemokrati.
På Sjuhäradsfestivalen 2009 deltar Frick med en föreläsning om att göra sig hörd i det offentliga rummet, och drar då många paralleller till den kamp som han och eleverna förde Bäckäng 2007. Men han ger också mer generella tips & trix om att nå fram med sitt budskap i ett snårigt medieklimat. Om man inte samtycker med politiker och de beslut som de fattar, utan vill påverka i en annan riktning, då krävs det att man når ut till så många som möjligt och på rätt sätt. Det handlar om allt ifrån att lära känna olika kampformer till att handskas med mediakontakter.