”Högerpopulismen en allvarlig utmaning” (BT 15/4 2009)

Posted on April 4, 2009 
Filed under Krönikor

Debattartikeln publicerades på Borås Tidnings debattsida den 15 april 2009.

Sverigedemokraterna (SD) är i dag en tänkbar kandidat till riksdagen.

Nu ropar många vargen kommer, men den verkliga faran är inte partiet i sig utan den etablerade högern. Det låter kanske som en klyscha, men redan i dag finns mycket utav nationell egoism, diskriminerande politik och ohämmad populism bland riksdagspartierna.

Parallellt med Sveriges Radios program Kaliber, som ställde SD:s dubbelhet i ljuset, lät Göra Hägglund, en av fyra partiledar i den borgerliga alliansregeringen, meddela att ett samarbete med SD kan vara tänkbart (Ekots lördagsintervju 4 april).

Det som framkommit om SD i Kaliber är allvarligt och ur demokratisk synvinkel problematiskt. Rasism har utspelat sig i inte vilket sammanhang som helst utan i en politisk kontext. Under en resa till Estland omfamnas ”på skämt” sånger om att skära ut Sions hjärta, Olof Palmes död och raskravaller.

Således stämmer det inte att SD är i grunden förändrade, vilket de själva påstår. Enligt kaliber slutar ett av tre möten som partier håller i uttalad rasism.

Däremot är det rasismen inget som endast är SD förbehållet. Främlingsfientligheten gror i det fördolda, sipprar fram mellan raderna i lagförslag och motioner. Tråkigt nog hör det tiden till.

Det senaste decenniet har allt fler av dem etablerade partierna instämt i en allmänpolitisk trend där ”tuffare” invandringspolitik fått visa vägen.

År 2002 krävde Folkpartiet (FP) obligatoriska språktest för svenskt medborgarskap. Kort därpå kom Nyamko Sabuni (FP) med krav på obligatoriska gynekologtest för muslimska kvinnor för att upptäcka fall av könsstympning. Cecilia Wikströms (FP) ville inte vara sämre utan har rest krav på statligt beslutad litteraturkanon för att ”göra oss till ett folk som har ett gemensamt mål” (SR:s Kulturnytt 2006). Många häpnande nog på när FP:s partiledare Jan Björklund uppdrog åt lärarna i skolan att spionera på sina elever som en del i Säpos kartläggning av extrema muslimer .

Detta alltsammans – för att inte glömma den förra integrationspolitiske talesmannen Mauricio Rojas (fp) utfall på Dagens Nyheters debattsida under rubriken ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet” – pekar ut en ny politisk riktning för FP.

Från att ha varit en odelat positiv till invandringen – från att ha sett den som enbart en tillgång – har man i dag kommit att bli skeptisk till densamma. Den förre partiledaren Bertil Ohlins, som myntade ”det glömda Sverige” vänder sig troligtvis i sin grav.

Men FP är inte ensamma med sin främlingsfientlighet. På samma sätt som Sabuni och Rojas använder sig Moderaterna (M) av en hårdare invandringspolitisk linje. Det senaste M slängt ur sig, är att om det visar sig att en invandrares medborgarskap tillkommit på ”falska grunder” så skall det genast återkallas . Med detta delar man upp medborgarskapet i två delar: dels finns det den sortens medborgarskap som är permanent och inte riskerar att återkallas. Dels finns det ett återkallerligt medborgarskap för de som inte är etniska svenskar och därmed undgår risken att förlora det.

Partiet vill också begränsa invandrares rätt till eget boende genom att dra in deras ekonomiska ersättning ifall de beslutar sig för att bosätta sig i en ”överetablerad kommun” (DN Debatt 15/2 2009).

2000-talets invandringspolitik går alltså ut på att det är de som bor i invandrartäta stadsdelar som ska flytta in bland ”svenskarna” och inte tvärtom.

Den etablerade högern i Sverige beter sig ibland lika skrämmande som SD. Det tycks som att de sett det som sin uppgift att fastslå vad svenskhet är och markera mot det främmande.

På sätt och vis är SD alltså redan företrädda och vargen mitt bland oss.


Johan Frick
Tankesmedjan Konflikt

Kommentarer



Lämna ett svar