”Sd är i allt väsentligt ett högerparti” (BT 24/7 2008)

Replik på en BT-ledare, publicerades på ledarsidan 24/7 2008.

Vad det är för färg på Sverigedemokraterna kan man diskutera. Johan Frick tycker de för en politik som är blå. Ledarredaktionen anser att de gynnats av en politik som är röd.

Det senaste halvåret har en rad opinionsmätningar kommit med sensationella resultat. Nu senast var det en SIFO-undersökning, 15/6, som visade att Sverigedemokraterna nått över 4 % -gränsen. Därmed kan de bli det första främlingsfientliga parti som avancerar till riksdagen sedan Ny Demokrati, 1991. Men bara om man får tro opinionsmätningarna och de är långt ifrån säkra upplysningar.

Sensationsresultaten har på kort tid drivit upp en hög inflation i insändare, utspel och ledarsidor, som antingen fasar över eller hyllar en Sverigedemokratisk riksdagsdebut. Varför kan man fråga sig? Vad tjänar det för syfte? Att ge dem mer publicitet kan bara vara skadligt.

Ledarartikeln i BT, 21/7, känns inte som en särskilt genomtänkt kommentar på opinionsläget. Att ägna värdefullt medieutrymme åt att kasta paj på socialdemokraterna och beskylla dem för att ha orsakat Sd:s framgångar i opinionsmätningarna, är inte särskilt smart tycker jag.

Framför allt är det felaktigt. Sd är i allt väsentligt ett högerparti, vad än den etablerade högern påstår. I fjol gjorde SvD en omfattande granskning (11/2 -07) som visade hur paritet röstat i de 144 kommuner där de har mandat. Den visade att Sd i praktiken har fungerat som ett stödparti för den borgerliga alliansen.

BT:s ledarsida har rätt i att ”fortsätter det som nu går spärren snart upp”. Med tanke på vilken regering det är som regerar i nuläget, och som regerat i snart två år, känns den formuleringen ovanligt uppriktig.

Trots att det pratas om att det är oerhört viktigt med en aktiv och tydliggörande debatt, så har den spårat ur. Det har i stället blivit en intern tävling mellan olika partier om vilken sida som misslyckats mest eller vem som kan beskyllas för det värsta politiska klavertrampet och därmed måste ha vållat allt det missnöje som ligger till grund för Sd:s väljarbas.

Det är både högerns och vänsterns fel att Sd haft vissa framgångar. Vänstern, framför allt s, har misslyckats i sina försök att framstå som det solidariska alternativet för en gemensam välfärd och ansvarsfull skattepolitik. Visst finns det ett samband mellan s och LO:s medlemsras och framgångarna för extremhögern.

Den borgerliga alliansen å sin sida har misslyckats med att motivera sina enorma skattesänkningar, sina attacker på sociala försäkringssystemen samt att hålla kvar sina ministrar. Detta banar väg för Sd som, förutom att nära sig på missnöjesröster, också effektfullt anspelar på folks allmänna politikerförakt. De är skickliga på det de gör.

Så hur ska de korrekt bemötas? Vi måste gå till oss själva och ställa oss den viktiga frågan varför vi en gång i tiden blev vänster eller höger och vad vi kan erbjuda de människor som länge stått vid vår sida men som nu tröttnat på att ständigt utlämnas.

De som sysslar med politik måste bli mänskliga igen, levande och synliga i folks vardag. Det är vad politik handlar om, att existera och verka sida vid sida med folket – så nära att man inte ska kunna göra skillnad på dem och oss.

Johan Frick
Tankesmedjan Konflikt

Svar:

Bästa sättet att handskas med Sd måste vara att ta fram dem i ljuset. Se bara hur effektivt extrempartiet Fi togs ner på jorden av omfattande mediauppmärksamhet.

Förmodligen är det så att både vänster- och högerblocket bär skuld för Sd:s framgångar. Att utröna detta var inte poängen med ledaren.

Snarare var det att titta på vad som faktiskt lett till Sd-framgångar i kommunerna. Det handlar framför allt om arbetslöshet och kriminalitet: två problem som den moderna vänsterpoliken har närt snarare än löst.

Vi menar att en modern högerpolitik, med lägre ingångslöner och flexiblare arbetsrätt samt effektivare rättsskipning och strängare straff skulle råda bot på problemen som göder Sd.

Ledarredaktionen