”Därför strejkar vi!” (BT i oktober, 07)

Strejken har mötts av en del kritik. På insändarsidan i BT den 5/10 och 9/10. Därför vore ett klargörande på sin plats.

I vårt försök att bilda opinion och få gehör för våra åsikter har vi använt oss av alla tänkbara kanaler, men vi vill mer än att göra stora rubriker. Det handlar inte om att ha rätt, man måste få rätt också. När vi inte längre får respons från media eller våra politiker, trots att vi fortfarande skriver insändare, reser runt på olika skolor och informerar, måste man tillslut välja en annan väg för att få någon form av resultat. Vi elever har ingen parlamentarisk plattform där vi kan besluta något av vikt, vårt medbestämmande är begränsat.
Utbildningsnämnden ger ingen respons på våra protester, då måste man använda sig av deras metoder, mediekanalen till exempelvis.

Vad de vill göra, är att visa upp att det finns ett samförstånd kring beslutet om ordningsomdömen. Att det är ett harmoniskt och tryggt projekt som alla tycker om. Det vill de kanalisera ut via media. Vad vi vill göra, är att visa på att det inte finns något samförstånd. Här, allt ifrån (v) och (mp) till lärarförbundet och eleverna, finns det flera intressen och direkt motsatta uppfattningar om hur skolpolitiken ska styras och vilka insatser som behövs.
En endagsstrejk handlar inte om att angripa undervisningen, det handlar om att för en gångs skull göra något tillsammans för att få politikerna att lyssna. Strejken är en symbolhandling.

Våra protester är bara början på något ännu större. Det som sker nu är unikt. Det var längesedan vi hade så beslutsamma och handlingskraftiga elevkårer. Nu finns en lovande grogrund för flera år av elevfackligt arbete att växa sig starkare, ändå höjs kritiska röster. Skulle vi inte lära oss fritt och kritiskt tänkande? Betyder våra synpunkter ingenting?

Skolan är vår arbetsplats. Vi är framtidens arbetskraft. För arbetare är strejken det viktigaste lagstadgade vapnet vid konflikt. För oss elever finns inte sådana möjligheter. Knappt någon vet vad man som elev har för rättigheter eller möjligheter att förändra. Gymnasiegången må vara frivillig, men precis som i arbetslivet är det viktigt med fackförbund som tar tillvara våra intressen. Nu finns snart ett särskilt elevfackligt utskott på den skola där vi varit verksamma.

Vi tänker göra allt vi kan för att påverka och styra över vår tillvaro. Att stå på vår sida i den här konflikten är att vara med och tillsammans med oss öka chanserna, inte bara den här gången, utan även för framtida elevprotester att lyckas. Det här är bara början. Skolan är vår.

Ville Skrifvars och Johan Frick
Förenade klasskamrater

”Verkningslösa ordningsomdömen” (BT 4/10 -07)

Den här ledarrepliken publicerades i Borås Tidning den 4 oktober 2008.

Ledaren i BT 4/10 om skriftliga ordningsomdömen bygger på en mycket vag och bristfällig argumentation, den är heller inte sanningsenlig.

Alla vill vi ha ordning och reda i skolan, men det finns en tydlig diskrepans mellan lärare, elever och politiker hur man ska gå tillväga för att uppnå god arbetsro. Det samförstånd man försöker ge sken av finns inte.

För det första fattades beslutet om att införa betygsliknande ordningsomdömen på gymnasienivå inte i politisk enighet. Det menar även Johan Hellström (mp) i en debattartikel (24/9). Utbildningsnämnden skickade aldrig in en remiss till ungdomsrådet i Borås innan beslut togs, vilket man borde ha gjort.

För det andra bör det sägas att det inte råder några strukturella ordningsproblem på Borås gymnasieskolor, det uttalandet kommer från Anna Svalander (fp). För det tredje finns det redan samverkan mellan skola och hem reglerat i nuvarande skollag och förordningar. Detta genom utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan som skall täcka upp frågan på ett avslappnat och informellt vis. Läraren har redan befogenheter för att hantera störande moment under lektionstid, även om det bör skjutas till fler och bättre.

För det fjärde är det här omdömet, i stort bestående av kryssrutor och bockar, ett hånfullt endimensionellt verktyg som varken gör till eller från för stökiga elever, särskilt eftersom det bara anländer vid terminens slut. Och vore det av någon betydelse avslöjas i så fall att utvecklingssamtal och dialog mellan elev och lärare och föräldrar inte fungerar som de ska. Ska det komma som en överraskning att eleven skolkar och inte uppför sig, när man borde ha tagit itu med problemet direkt? För de elever som behöver uppföljning och kontinuerligt stöd och hjälp innebär detta omdöme bara en ytterligare stämpel i pannan vid terminens slut.

Anna Svalander säger att utbildningsnämnden satsar stora pengar på sina visioner om skolan och att ordningsomdömen är en del av ett brett skolpaket. Men att skapa en bra skola handlar om mer än resurser, regelsystem och formulär om ordning och uppförande, det handlar om pedagogik och synen på kunskap.

Vår skola liknar allt mer det danska skolsystemet. Det har gått i riktning mot att bli mer och mer konservativt på senare år, i akt och mening att förbättra elevernas studieresultat. Men resultaten imponerar inte. Det beror på att eleverna inte lär sig tillräckligt av fritt och kritiskt tänkande. Den politik som bedrivs idag i de svenska skolorna är någon form av kravliberalism där man vill styra skolan efter vissa principer. Kunskap och disciplin hos eleven ska naglas fast och mätas.

Det vore intressant att diskutera varför vi har negativa beteenden sett ur inlärningsperspektiv. När vi vet mer om detta kan vi hitta verktyg för att ta itu med problemet. Man kan inte möta nya problem med gamla metoder.

Orsakerna till skolk och dåliga studieresultat är långt mer komplexa än att de går att stävja med hjälp av ett omdöme en gång per termin. Vad som krävs är dialog, förståelse och regelbundna utvecklingssamtal i olika former. Och de finns redan, därför är ordningsomdömena totalt verkningslösa.

Johan Frick
Ordförande för Förenade klasskamrater och Elevrådsstyrelsen på Bäckängsgymnasiet